Rodelius

Och som utlovat kommer recension av:

Hans Joachim Rodelius
Works 1968-2005



Att göra ett minimalistiskt, experimentellt spår med hjälp av Cubase eller Reason har nästan ersatt frimärkssamling som Svea ungdoms främsta fritidssysselsättning. Och så uppenbarar sig Rodelius bland högen av recensionsskivor av varierande kvalitet. De flesta innehåller lika stor kreativitet som svensk husmanskost chili. The Wire skriver sålunda om herr Hans Joachim Rodelius ”I år fyller Rodelius 72 år.

Medan de flesta av hans Krautrock-kollegor hängt upp sina hattar för länge sedan så fortsätter han att utvecklas och experimentera med en tonårings trots”. Samlad på en dubbel-cd är urval av mäster Rodelius kreationer – han har släppt över 100 skivor - som tillkommit i samarbete med Holger Czukay av CAN, Michael Rother av NEU! och Brian Eno.

Bland den digra skörden så fascineras jag framför allt av neo-pop bestående av suggestiva pianoackord som vävs in i dova bakgrundstoner och gripande spoken word, dessvärre – dessbättre för oss som är germanister – på tyska. En daglig dos Rodelius rekommenderas om inget annat så för att få perspektiv på allt ”minimalt” och ”elektro” anno 2006. Och inte minst då han brukade gå barfota in och ut ur Elyseépalatset när han en tid jobbade som massör åt Frankrikes president.

Rodelius är fett techno, tycker vi på Detroit Calling....